~ Dålig på livet ~

Åh, jag hatar sånt här. Sådana här dagar då man bara känner sig totalt kass och värdelös och allt annat som är dåligt. Eller nej, det är inte "sådana här dagar" för det är bara en känsla som vips kommer över en.
När andra pratar om det känner jag typ ' cry me a river ' men när jag själv är så fruktansvärt dålig på livet vill jag helst slå mitt huvud i väggen 300 gånger.

Det finns små saker som blir så fruktansvärt stora, och så finns det andra saker som jag helst vill spy på.
Jag red inte idag, bara en sån sak får mig att vilja gråta en flod. Men det bara för att jag hade vart totalt värdelös.
När jag är dålig på livet känner jag bara att jag drömmer för stort, har alldeles för stora framtidsplaner och jag tror allt för mycket på att saker en dag kommer lösa sig så där hux flux. Men jag måste på vissa plan bara lägga manken till. Jag måste börja ringa till folk, jag måste börja prata med folk, jag måste börja anstränga mig på mattelektionerna och jag måste börja spara mina pengar. Jag måste ha rimliga mål i min närframtid och jag måste strukturera upp mitt liv. Och framför allt så måste jag sluta tänka på allt med ett Måste framför.. Det gör mig stressad fast ändå inte.

Åh, det här är så fruktansvärt svårt. Det går inte att förklara.
Nu när jag fått skriva av mig det jag ville ha sagt så ska jag gå ner och pussa god natt på min fina prins innan jag kryper ned under täcket med en svensk film (jag kollar nästan bara på svenska filmer själv), och så ska jag somna tidigt. Riktigt tidigt så att jag kan vakna pigg och utvilad i morgon medans jag går till skolan med bestämda steg och med framtiden i min hand.
Så taggad!