~ Flytta eller stanna, satsa eller leva i ett evigt satsande ~

Åh, hej på er.. Förlåt för den usla uppdateringen idag, den har ju vart så obefintlig så att det är helt sjukt, förstår inte varför jag hela tiden tappar motivationen. Önskar att jag hade samma motivation till det här som jag hade för några somrar sedan då mätarna stod på över 1000 visningar om dagen. När det ändå var någon att dela med sig allt till. Men jag gör som med allt annat och kämpar vidare. Men den frånvarande uppdateringen har ju faktiskt haft ett skäl idag med, jag har vart i Linkan med mamma och handlat de sista julklapparna, fick även med mig ett par byxor, svarta leggings och ett par skor. När vi kom hem gick jag ut och tog reda på min del i stallet, Jac och Mumin helt enkelt. De 2 guldklimparna. Sen har jag bara hunnit äta och slappa en stund framför tvn, men valde att gå upp på mitt rum i stället, måste faktiskt sova snart. Det är en dag i morgon också.. Så nu sitter jag och ryser på mitt rum, spelar Alan Jackson, Blake Shelton och Uncle Kracker bland annat och åter igen är jag där som jag är varje kväll i skolan. Jag har en extrem längtan och ångest över allt jag inte har och allt som jag faktiskt har. Det går inte ihop i mina matematiska uträkningar..

Precis så som rubriken lyder.. Jag står i samma vägskäl som varje gång och det finns inget rätt och fel, eller jo.. Det finns inget rätt bara. Vad jag än väljer så finns det liksom kvar där, det kommer tillbaka. Som att åka i en rondell istället för att ta av när vägen delar sig. Vad jag än gör så kommer jag tillbaka till samma problem, samma ångest och allt blir bara fel fel och extremt fel..
Ikväll är min hjärna inställd på att flytta hem, jag menar vad ska jag göra? Jag har redan testat att vara kvar på skolan och det har ju vart allt annat än lätt. Nu finns det ju helt enkelt bara en sak till att testa innan jag verkligen kan bestämma mig. Det är dags nu, dags att ta tag i allt och att reda ut saker och ting. Planera och bestämma. Det är dags att gå vidare och verkligen lyckas, men med vilket? Ja det vet jag faktiskt inte än...

Jag stänger bloggen, Long Valleys och Peters hemsidor och klickar bort SRHAs olika medlemsavgifter, stänger av musiken och sätter på julkalendern - i hop om att faktiskt släppa det här för kvällen. I hop om att vakna i morgon och allt är löst. Men så enkelt är det inte, för jag känner mig själv. Jag kommer somna med rödgråtna ögon, med Alan Jackson i mina öron och i morgon kommer allt vara exakt som alla andra gånger jag vaknar till liv efter en sån här natt.
Vi hörs mina favoriter, i morgon!

// Nyhämtad slappis-Jac //