Det går inte alltid som tänkt

När jag skrev förra inlägget så levde jag fortfarande på västkusten, där det aldrig är kallt och där det inte finns någon snö.. Så fort jag kom ut så var jag på antarktis, fy bubblan vad kylan biter här. Luften är så fuktig så när det blåser i lite så vill man gärna ge någon, eller sig själv, två skott i pannan och ha lite sommar. Jag förstår varför ingen här längtar efter snön, de har aldrig känt på hur en vinter är.

Kylan satte sig i alla fall i mig och knät sa tack och adjö, sprängande värk så jag fick springa till toan för att kontrollera att jag inte skulle spy. Gav mig upp i sadeln, men blev bara kvar i en halvtimma för jag kunde verkligen inte trampa ned foten.. Det här känns lovande, jag har ju hoppning i morgon och grejor.
När jag kom in från stallet och bytte om från tajta kalla jeans till varma mysiga mjukisar så fick jag mig en överraskning från helvetet, knät skiftade i blått,svart och rött och efter 10 min så bar det genomtjockt. Helt seriöst så orkar jag inte med det här längre.

Nu ska jag krypa ned i min säng, sova med benet högt och hoppas att allt gått över tills i morgon då vi kör stalltjänst och hoppträning. Är dock inte helt 100 på om jag kommer upp till första stalltjänsten, heller inte om jag kan vara med på hoppningen, det visar sig.
I helgen har jag tagit på mig en till stalltjänst och där med sprack mina planer om sovmorgon och cozy days, men det är lika bra för nu slipper jag stallet den 14e vilket betyder att jag kan fara hemåt då.

Nu är det sängen och täcket som gäller och tills i morgon så måste jag komma med bättre och roligare inlägg åt er, som min önskelista och lite annat skoj. Annars får jag ta och lägga ner det här..
Puss och God natt! 

//We Heart It & Näääk i mina lurar//