Så mycket känslor, kan inte riktigt beskriva hur det känns. Just nu, när jag sitter i en lila mysdress på mitt renoveringsprojekt till rum så känns allt som att jag ska vara hemma i en vecka eller två. Men när jag lämnar rummet och kollar vänster utanför dörren så är mitt liv liksom nedpackat i kartonger.
Förändringar är något av det värsta jag vet och när jag kramade Celina hejdå grät jag så mycket att jag fick magknip. Satt i säkert en timma efter att vi lämnat Höglanda och bara grät och grät och grät.
Men det är skönt, för hade jag inte gjort det hade detta inte betytt något för mig i korta drag. Men det gör det, på många håll och kanter.
Resan hem gick bra, är dock lite orolig för Jac som står hela 5 min bilresa ifrån mig med Ludde i en grannes stall. Nu när vi har 4 hästar och 3 boxar blir det tajt om plats i stallet så Ludde och Jac får campa en bit bort tills Jac och jag åker vidare nästa helg.
Möttes av en gnäggande Mumin som kom galopperande mot mig när jag ropade efter henne i hagen, det drar i en när sådant händer. Man bara smälter bort, som en glass en varm sommardag.
Har i alla fall pussat på henne 100 miljarder gånger och kramat om henne. Så glad att vara hos min skruttponny igen.
Nu sitter jag som sagt på mitt rum med tända ljus och en Reload bredvid mig. Mamma slutar jobba 22 och när hon är hemma ska vi åka och natta hästarna. De här hemma ska nattas alldeles strax, och fram tills dess så ska jag kolla på Rackartygarna. Känns aningen barnsligt, men de är så otroligt söta, inte minst snygga... hahah.
I morgon har jag 100 planer + 2 hästar att motionera. Känns spännande. Har ju en del att packa upp men ska stejka. Kommer inte göra det förens mitt rum är någorlunda klart. Så i morgon bär det av till affären för att köpa färg och planker. Orkar inte vänta mer nu!!
Men vi hörs ju i alla fall, men kanske inte just här.
Puss och Kram!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar