Hur mås det en kväll som denna? Ja, själv kan jag ju bara klassa detta som förjävligt. Inte nog med att jag mår illa som ett as och håller på att bli sjuk så är jag nu lämnad på Höglanda och kommer inte träffa mina föräldrar på minst 7 veckor om allt går som det "ska". Och 7 veckor är ju alltid 7 veckor så att säga.
Och sist men inte minst så har mitt vinnarhjärta brustit, en tyst och fruktansvärt bitter Emma reser sig från bordet, bryter av glasspinnen, slår i soptunnans lock och smäller igen dörren till mitt rum.
Ja, jag är en relativt dålig förlorare...
Jac har i alla fall installerat sig i stallet nu, fått hö och allt sånt där. I morgon ska jag sortera upp mina grejer, plocka iordning i transporten, rida och putsa mina grejor. Och så ska jag plocka upp på mitt rum, slå upp några tavlor och framför allt krama om Mickis sjukt hårt när hon kommer och försöka hålla alla mina tårar tillbaka. Har helt enkelt att göra i morgon och tror faktiskt att jag ska börja med ridningen. Låter ganska mysigt att gå upp 8, äta frukost och går ner i stallet för att rida inomhus. Önskar mig dock iväg till ett långt ridhus med mjukt, djupt underlag, ett par slides på och sen en tävlingssäsong, har aldrig vart så taggad men samtidigt så oförberedd.
Står med en sjuk, mager häst i Januari, på en skola med ett underlag som är värre än värst i ridhuset tillsammans med 58,5 dressyr och hoppryttare (räknar Celina som ½ ). Jag äger en transport men ingen bil eller körkort. Min närmsta tränare bor i Hökerum, nästa i Hjo och sen är det ju Henrik och Julia på Long Valley och givetvis finns ju Johan där på Dammkärr.. Men nej, jag kommer inte till en ända. Hur lovande är det när det är 4 månader kvar till första tävlingen?!
Nej, jag måste faktiskt slita mig från dator och mobil nu. Ska krypa till kojs i tid så jag kommer upp ordentligt i morgon bitti. Men vi hörs allt efter som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar