Kvällar när man sitter i köket, ihop med de där som man egentligen är helt främmande med, men ändå så så så nära. När jag skrattar så jag håller på att kissa på mig på grund av att Linnea är så otroligt knäpp och när Bea utövar karate mot Bella i en stil som man hellre skulle likna med Moogli i Djungelboken.. Dessa kvällar när PH är på full rullning på tvn, under varje reklamavbrott hämtar man något annat att äta och babblar i mun på varann under tiden reklamen går på ljudlöst.
Dessa kvällar då jag gråtit för jag är så glad, när jag kan somna med ett leende på läpparna och vakna med en tanke på hur mycket jag hatälskar alla som bor här på ett så fruktansvärt fult men ändå vackert sätt.
Hur jag kan jämföra varje dag med ett spel mot de falska men de där som är lite närmre sitter som ett brännmärke i mig. De försvinner nog aldrig riktigt..
Dessa kvällar funderar jag på om det verkligen är värt att lämna, om det verkligen är värt att flytta hem. Om det verkligen är värt att ta ytterliga ett steg mot det vuxna självständiga livet. För hur klarar man sig? Hur klarar man sig själv när man under 1,5 års tid bott ihop med de som gör ens dagar till något av det bästa på denna jord. Hur klarar man sig själv och vuxen när de där andra, som också borde bli vuxna sitter kvar och drar lite till på det..
Jag kommer göra den sämsta flytten i hela mitt liv snart, jag kommer skiljas från mina allra finaste sambos, från min familj. Det kommer vara tungt, men jag måste verkligen tänka på att de faktiskt finns kvar här, även fast det helt enkelt aldrig mer kommer bli det samma.
Men hur skulle det se ut om allt var samma hela tiden?
God Natt mina älskade finaste vilka ni nu än är. Och är det någon som skulle känna sig utpekad denna kväll. Tack så hemskt mycket för det här, allt är ett minne just med dig, med er!
XoXo
En fruktansvärt splittrad Emma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar