~ Dålig på livet ~

Vem har någonsin sagt att det är lätt att gå i skolan? 

Vem har någonsin påstått att hästar är den roligaste sporten? 

Vem kom på det med att blanda skola och hobby? 

Vem kom på att man kunde hitta nya vägar att gå när man inte kan slitas från sina vänner? 

Ikväll är jag dålig på livet, ruskigt dålig. Ikväll skulle jag helst vilja sitta och planera min framtid med mina föräldrar, men det är inte lätt när det ända man kan få som svar är i ungefärlig typ " vi får se vad som händer " 

Jag vill inte se vad som händer, det klarar jag inte av. För jag är rädd att misslyckas, jag är rädd att få en dålig framtid. 

Att välja en skola där man enbart sticker ut är något av det svåraste man kan göra. Man blir stark men ändå så himla ostadig, man går snarare bakåt i utvecklingen i skillnad mot framåt. 

Ikväll vill jag ha en vän att krama om, inte ligga på mitt rum i min ensamhet och låta tårarna rinna. Ikväll vill jag ha en som förstår mig att prata med, som vet vad det handlar om. 

Imorgon vill jag vakna och känna mig utvilad, inte att det ska vara ett helvete att gå upp. I morgon vill jag inte vara skoltrött och jag vill kunna se på allt så klart som möjligt. 

Men jag är så osäker som det går att bli, inte för att jag är ensam om allt eller för att jag är en svag person, för det är jag inte. Jag kan gå igenom mycket innan jag ska börja räknas som svag. Men jag är osäker på hur allt ska vara, hur allt kommer bli. 

Är det värt att offra sina kompisar för sin framtid? 

Är min satsning på min sport optimal nog för att jag ens ska klara det? 

Jag vet i alla fall att tiden jag lagt här på Höglanda är den bästa tiden i mitt liv, vilket det än kommer bli. Och att lämna det för alltid skulle aldrig gå. Men vad är det som går egentligen?! 

Hur fan ska man tänka, hur fan ska man göra för att bli bra på livet igen?! 

// de finaste någonsin, de som alltid får mig att le //