Gör ni också så, har ni en läxa, ett prov eller en inlämning och så skjuter ni på det dag efter dag, tänker "jag tar det sen"?
Sitter på mitt rum nu. Har tänt mina ljus, pluggat in lurarna i öronen och låter tårarna falla, långsamt. Jag skulle kunna göra ALLT för att slippa den här känslan, jag skulle kunna göra allt för att hitta mig själv igen!
Så har jag känt hela dagen, vissa stunder mer och andra mindre. Jag har skrattat och vart glad så fort jag har vart med någon som fått mig på andra tankar. Jag har kunnat stänga av så gott som de senaste dagarna, men idag, efter att jag somnat i Celinas säng så har jag inte kunnat stänga av, jag har bara gråtit. Det har runnit tårar ner för mina kinder konstant sen klockan 5.
Skoldagen har vart kort, fruktansvärt slapp. Men jag har fått lite saker gjorda och det är en lättnad, men nu sitter jag här dagen innan mitt svenskprov på renässansen, och jag har inte pluggat. Varför är ingen förvånad?
Efter skolan gick jag till Celina, la mig i hennes säng och kollade på reininghästar som var sååå fina och sen somnade jag. När jag sovit ett tag så gick jag och bytte om. *glammigt liv*
Gick ner i stallet med inställningen kanonbra träning. Vilket det blev, allt satt och jag var hur nöjd som helst. Spinnen flöt på, bytena satt nästan varje gång, han gjorde fina skänkelvikningar och jag stannade han ett flertal gånger utan några som helst problem, han var en riktigt kung. Kung Jac.
Kan inte beskriva känslan när man sitter där uppe, helt sinnes!
Jag är totalt kär i den hästen, han håller mig uppe, ovanför ytan. Just nu är det bara tungt och fel, allt jag gör. Men med Jac i boxen så är det helt klart en lättnad..
Åh, kände hur plåttrigt detta inlägg blev. Ska nog stänga ner bloggen, facebook och allt annat och konsentrera mig på Renässansen... Suck. Men det är ett måste, annars kommer jag inte klara en ända jävla kurs på denna skolan.
Vi hörs till i morgon, puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar